I förrgår bryggdes det igen. Denna gång tillsammans med Mäster Jacob Öhrvall, van hembryggare. Skönt att ha hjälp. Vet inte vad andra tycker, men att brygga tillsammans med någon underlättar något oerhört. Vi bryggde en IPA, tror vi åtminstone. Hursomhelst blir det åtminstone en humlig öl, bryggd med Tomahwak och Summer-humle. 

Jag märker hur skapandet av öl ställer krav på mig, på min person. I allt jag gör inkluderas ett stort mått improvisation, vare sig det gäller musik, film, mat eller sport... Ölmakandet verkar dock vara en relativt exakt vetenskap, lite som att baka bröd. Kemi liksom... När jag lagar mat brukar jag ibland utgå från ett recept, som jag ganska fort överger. Kn jag göra detsamma med ölet? Jag tror att nyckeln för mig blir att försöka lära mig vilka enheter man ska ha. Hur mycket vatten per kilo malt. Hur mycket humle för att få fram de olika smakerna osv... Ska detta vara något jag ska hålla på med behöver processen öppnas för spontanitet, för improvisation. Kommer det att vara möjligt. Well, det återstår att se. Minst en bryggning per månad. Jag har många gånger på mig att prova.

Tillsist så provade jag den nya Öltullen vid Svingeln igår. Sjysst ställe! Kul att de endast kör med svensk öl! Jag drack en fin fin IPA från Beerbliotek, samt Nabudchanezzar från Omnipollo. Den sistnämnda har vunnit priser, men trots detta tyckte jag att Beerbliotek IPA:n var godare. Ska dock tilläggas att båda smakade jättefint!

Nu Rochefort 8.

Häromdagen öppnade jag min första flaska av Everything Goes To Hell, Peasant Pale Ale. Det var sannerligen ingen smaksensation, men heller inte värre än många andra öl med en styrka på 2,5%. Man fick en aning om att det hade kunnat vara en god Pale Ale, om bara lakningen hade genomförts på korrekt vis... Jag ska fortsätta med samma recept tills jag satt det har jag tänkt.

Jag har tänkt endel på öl, bryggning av öl, och hela hantverksölboomen som drabbat inte bara detta land, utan hela världen verkar det som. Man kan ju göra en jättegrej av öl, hur ölen är framställd. Den kanske är bryggd uppe på en bergstopp över öppen eld, iförd en välsignad hatt av Angorahamster. Eller så kanske malten har passerat genom ett minkdjurs tarmsystem (likt ett kaffe jag läst om) innan bryggningen. Allt detta är ju roligt, men till syvende och sist handlar det om att framställa något som smakar gott, eller åtminstone kittlar något hos den som dricker den. Jag tror att min inställing till öl ganska mycket liknar min inställning till musik, elelr konst i stort. Jag är för mångfald. Jag ska ärligen säga att jag inte har något emot att öppna en burk "vanlig" lager en varm sommardag. Jag har heller inte något emot att öppna en 350 kronors flaska 3 fonteinen oude geuze (belgisk spontanjäst suröl), som är en ytterst kärv och sur öl. Surölen kittlar mig och utmanar mig, något den vanliga lagern kanske inte gör, men den fyller även den en funktion. Med detta vill jag få sagt att jag tycker det är fantastiskt med ölbryggare som försöker bryta ny mark, och jag hoppas bli en sådan jag med. Men jag känner också att man kanske inte behöver återuppfinna hjulet med varje brygd man gör, utan istället se till att den brygd du gör blir så god som möjligt. Det enda jag har något emot, det är när man lurar människor och börjar ersätta malt med majs eller ris. Detta gäller även musik, fast då dess motsvarighet till majs och ris. Vill tillägga att det så klart inte är något fel på varken majs eller ris.. :) Ärlighet, kvalitet och hantverk, det är det jag är ute efter. När jag uppnått det, då ska jag sträva efter ny mark, precis som jag försöker göra med min konst.