Det var ett tag sedan jag skrev. Detta med att blogga kommer jag aldrig att vänja mig vid. Antar att vissa är bloggtypen, jag är det inte... Men trots detta är det ganska trevligt att ha en blogg, i synnerhet en om öl. 

Tänkte att det kanske var på sin plats med en brygg-update. Hittills har jag bryggt tre öl, varav en tillsammans med min gode vän Jacob Öhrvall. Den första blev som bekant väldigt svag. För att vara en lättöl helt ok. Öl nr 2 bryggde jag som sagt med Jacob. En god öl, tyvärr lite för grumlig. Min tredje öl misslyckades jag med tyvärr... Förmycket karamellmalt, samt problem med kolsyresättningen... Well well, min filosofi är att man för varje misslyckande lär sig vad man ska göra bättre nästa gång.

Jag går fortfarande i tankarna kring att göra något större av detta ölintresse. Har endel tankar, bland annat en tanke om en bryggeripub, där det endast serveras öl bryggd på plats. Tanken är att det dessutom skulle kunna vara en plats för konst av olika slag. Min andra idé är någon typ av öl-förlag. Återkommer om det.

Jag har ett paket belgisk superduperjäst i kylen. Tror nog att det blir något åt det hållet härnäst. En Belgian Blonde med någon form av twist tänker jag mig. 

Hej!

Det var ett tag sedan senaste inlägget. Ovanför ser man en bild på de tre öl jag gjort. Den mittersta tillsammans med Jacob Öhrvall, och som jag skrev om i mitt senaste inlägg. Vi kallade den The Big Almost IPA, efter Jacobs band som samma dag som vi flaskade den släppte en EP. Till höger ser man Ohman River Norrland Guldish Amber Ale. Helt enkelt en öl som jag tänkte farsan skulle kunna uppskatta. Den ska jag provsmaka imorgon. Återkommer med uppdatering kring denna.

Nu till detta med etiketter. Jag försöker betrakta allt som konst, försöker inte göra någon åtskillnad mellan mitt konstnärliga liv och mitt "vanliga" liv. Konsten finns där alltid närvarande. Oavsett om det är politik, öl, musik eller fotboll, försöker jag att betrakta det som konst. Kanske låter märkligt, eller kanske helt rationellt vad vet jag... När jag bestämde mig för att börja brygga öl så bestämde jag mig direkt för att försöka ha en konstnärlig ingång i det. Det finns en evig debatt kring vad konst är, och jag har inget svar. Jag brukar säga att det är det som "mottagaren" eller "sändaren" anser är konst, vilket skulle kunna vara allting. "Konsten tar vid där orden inte räcker till" har någon sagt, och det tycker jag är både vackert och en bra beskrivning. Är det inte då lite larvigt att betrakta öl som konst? Kanske är det rent av pretantiöst. Jo, visst är det så. Men igen, jag försöker alltid betrakta allting som konst. Jag försöker att se konsten som en lika naturlig del av mig och samhället jag rör mig, som luften vi andas och tingen vi nyttjar. Vad har allt detta bladder då med etiketerna att göra? Jo, det är viktigt att en flaska med ett gott innehåll (eller äckligt, beroende på vad man är ute efter) också har en visuell del tycker jag. Nu är verkligen dessa etiketter inga mästerverk, men jag tycker att de passar mig ganska bra. :)

Det blev kanske lite flummigt ett tag. Men va fasen, saker och ting är på tok för konkreta i detta samhälle...

Hej!

För en vecka sedan bryggdes det igen. Föräldrarna och min bror var på besök. De var sugna på att se hur processen går till, vilket blev ett ypperligt tillfälle att prova sk BIAB bryggning. BIAB står för Brew In A Bag, och är en teknik som passar sig bra för hemmabryggning. Min första tanke var att brygga en öl till farsgubben. Han är inte så förtjust i hantverksöl, humlerika sådana, utan föredrar med stolthet Norrlands Guld och Mariestad. Därför tänkte jag att jag skulle försöka brygga en lager av Norrlandstyp. Lager ska ju jäsa kallt, så jag tänkte att vinden skule vara perfekt för detta. Tyvärr var vinden alldeles för kall. Jag har läst att det ska vara mellan 6-12 grader. Vinden var 2 grader... Det blev istället en Pale Ale, lätt humlad med East Kent Golding och Styrian Golding. En sak jag tycker är svårt är hur mycket av varje maltsort man ska ha.. Jag misstänker att jag haft för mycket caramel malt i denna, så vi får väl se om det smakar gräddkola om den...

En liten historielektion. År 2010, det var runt jul ungefär, bryggde jag för första gången. Denna bryggning sköttes av tidigare nämnde Jacob Öhrvall. Vi bryggde två olika öl, baserade på samma vört, men kryddade på olika vis. Vet inte om det var olika jäst i dem, men det var i alla fall olika humle och olika kryddor. Flaskorna från denna bryggning har vi druckit upp eller gett bort till nära och kära. Men... jag har länge vetat att min vän Mats inte druckit ur de han fick... När Mats igår kom förbi med sin dotter på Melodifestivalhäng (ja, jag har barn och tvingas genomlida en hel vår av Melodifestival...) bad jag således han att ta med de han hade. Vi öppnade den Belgiska Julölen (den andra sorten är en Barley Wine). Sicken öl!! Den var utan tvekan en av de bättre mörka öl jag smakat! Tre års lagring är nog inte så dumt, åtminstone inte när det gäller en öl på 9%. Kan tänka mig att den nu låg på 11% ungefär... En höjdare i alla fall!

Slutligen funderar jag på hur jag ska utveckla detta bryggande...? Jag kan ju fortsätta att brygga en eller ett par gånger i månaden, och kommer så att göra. Men jag känner också att jag skulle vilja se hur det går till att brygga på ett större bryggeri. Jag tror att min plan helt enkelt blir att kontakta ett par bryggerier för att se om man kan få praktisera (gratis så klart) där en vecka eller nå´t... 

I förrgår bryggdes det igen. Denna gång tillsammans med Mäster Jacob Öhrvall, van hembryggare. Skönt att ha hjälp. Vet inte vad andra tycker, men att brygga tillsammans med någon underlättar något oerhört. Vi bryggde en IPA, tror vi åtminstone. Hursomhelst blir det åtminstone en humlig öl, bryggd med Tomahwak och Summer-humle. 

Jag märker hur skapandet av öl ställer krav på mig, på min person. I allt jag gör inkluderas ett stort mått improvisation, vare sig det gäller musik, film, mat eller sport... Ölmakandet verkar dock vara en relativt exakt vetenskap, lite som att baka bröd. Kemi liksom... När jag lagar mat brukar jag ibland utgå från ett recept, som jag ganska fort överger. Kn jag göra detsamma med ölet? Jag tror att nyckeln för mig blir att försöka lära mig vilka enheter man ska ha. Hur mycket vatten per kilo malt. Hur mycket humle för att få fram de olika smakerna osv... Ska detta vara något jag ska hålla på med behöver processen öppnas för spontanitet, för improvisation. Kommer det att vara möjligt. Well, det återstår att se. Minst en bryggning per månad. Jag har många gånger på mig att prova.

Tillsist så provade jag den nya Öltullen vid Svingeln igår. Sjysst ställe! Kul att de endast kör med svensk öl! Jag drack en fin fin IPA från Beerbliotek, samt Nabudchanezzar från Omnipollo. Den sistnämnda har vunnit priser, men trots detta tyckte jag att Beerbliotek IPA:n var godare. Ska dock tilläggas att båda smakade jättefint!

Nu Rochefort 8.

Häromdagen öppnade jag min första flaska av Everything Goes To Hell, Peasant Pale Ale. Det var sannerligen ingen smaksensation, men heller inte värre än många andra öl med en styrka på 2,5%. Man fick en aning om att det hade kunnat vara en god Pale Ale, om bara lakningen hade genomförts på korrekt vis... Jag ska fortsätta med samma recept tills jag satt det har jag tänkt.

Jag har tänkt endel på öl, bryggning av öl, och hela hantverksölboomen som drabbat inte bara detta land, utan hela världen verkar det som. Man kan ju göra en jättegrej av öl, hur ölen är framställd. Den kanske är bryggd uppe på en bergstopp över öppen eld, iförd en välsignad hatt av Angorahamster. Eller så kanske malten har passerat genom ett minkdjurs tarmsystem (likt ett kaffe jag läst om) innan bryggningen. Allt detta är ju roligt, men till syvende och sist handlar det om att framställa något som smakar gott, eller åtminstone kittlar något hos den som dricker den. Jag tror att min inställing till öl ganska mycket liknar min inställning till musik, elelr konst i stort. Jag är för mångfald. Jag ska ärligen säga att jag inte har något emot att öppna en burk "vanlig" lager en varm sommardag. Jag har heller inte något emot att öppna en 350 kronors flaska 3 fonteinen oude geuze (belgisk spontanjäst suröl), som är en ytterst kärv och sur öl. Surölen kittlar mig och utmanar mig, något den vanliga lagern kanske inte gör, men den fyller även den en funktion. Med detta vill jag få sagt att jag tycker det är fantastiskt med ölbryggare som försöker bryta ny mark, och jag hoppas bli en sådan jag med. Men jag känner också att man kanske inte behöver återuppfinna hjulet med varje brygd man gör, utan istället se till att den brygd du gör blir så god som möjligt. Det enda jag har något emot, det är när man lurar människor och börjar ersätta malt med majs eller ris. Detta gäller även musik, fast då dess motsvarighet till majs och ris. Vill tillägga att det så klart inte är något fel på varken majs eller ris.. :) Ärlighet, kvalitet och hantverk, det är det jag är ute efter. När jag uppnått det, då ska jag sträva efter ny mark, precis som jag försöker göra med min konst. 

Den stora bilden ovanför visar en flaska och ett glas från vad som brukar kallas "världens bästa öl". Helt enkelt en Westvleteren, i detta fall en blond (den var billigast...). För er som inte vet är detta bryggeri legendarisk, mycket på grund av att de inte bedriver någon större kommersiell verksamhet. För att få tag på deras öl (som bryggs endast av munkarna på klostret) ringer man till en stationär telefon. I bästa fall får man tag på någon, i värsta fall får man ringa i veckotal innan någon svarar. Om man har lyckan att få tala med någon kanske man kan få köpa deras öl. Då måste man dock åka dit och hämta dem, vilket innebär en tripp till Belgien. Ölen är av förståeliga skäl ganska dyr. Denna flaska kostade 195 kr, och då var det den billigaste av tre stycken. Detta var deras Westvleteren Blond. Kan helt klart förstå varför den kallas världens bästa öl. De där munkarna vet vad de håller på med, absolut! Den var som ett vin, blev bättre efter den fått luftas lite.

Två dagar efter denna kväll på Akkurat i Stockholm (glömde nämna det..) hade jag en till angenäm ölupplevelse. Kag var hemma hos en musikerkollega, den smått genialiska Nils Berg (som tyvärr inte var hemma). Men jag fick i alla fall äran att få smaka på en av hans nybryggda öl, en öl av surölstyp med en hemlig ingrediens. Jag ska inte nämna vilken, det får bli en hemlighet. Då slog det mig att det finns en uppsjö av musiker som brygger öl. Kanske är det det man ska göra. På något vis samla en massa musiker och andra konstnärer under en fana, som ett ölkonst-kollektiv? Jag tänker att öl, som är ett hantverk, skulle kunna bli konst. Visst är det krystat att försöka återuppfinna hjulet (ölen), men det är ju också roligt med öl som sticker ut ur mängden, både visuellt och smakmässigt. Hmm, jag har något att tänka på..

Hej!  

I fredags bestämde jag, med tips från andra bryggare, att försöka höja alkoholmängden, samt få igång jäsnigen genom att addera socker i jäshinken. Socker lät tråkigt tyckte jag, så istället hällde jag i en deciliter fin lönnsirap som jag fick i födelsedagspresent när jag var i Montreal senast. Tänkte att sirapen i sig skulle ge lite smak kanske... Hursomhelst så kom jäsningen igång rejält i lördags. Det skummar i karet och bubblar rejeät i vattenlåset! Däremot glömde jag ta ett nytt OG (original gravity) efter jag hällt i lönnsirapen, så jag vet inte riktigt vad det kommer att bli för alkoholhalt. Men men, det blir som det blir. Antar att den inte blir särskilt stark. En kul detalj är att varje gång det bubblar i vattenlåset, så kommer det ut lite arom. Det luktar väldigt trevligt (en aning sött) av humle och malt! Humlen jag använt till denna första brygd är: Tomahawk/Columbus, Summer och East Kent Golding. Summer använder Poppels i sin helt lysande IPA; Nya Världens IPA (rekommenderas!)

Hej!

Ok, första inlägget... Idén till en blogg kom igår när jag misslyckades med att skapa en enkel Pale Ale utifrån ett recept jag hittade i den lysande boken Brygg Öl. Måste börja med att säga att det inte är något fel på receptet, utan att det helt klart var jag som brast. Hela problematiken började i förrgår när jag insåg att jag köpt hel basmalt (alltså den man använder mest av) istället för krossad malt. Insåg detta först efter jag öppnat förpackningen. Började fundera på om jag skulle sälja den. Kontaktade några bryggerier i närheten, men har ännu inte haft någon lycka med det. Nåväl, det blev att prova olika metoder att krossa på. Stavmixer, med resultatet att det hamnade malt överallt i köket, samt stora moln av maltdamm... Kaffekvarn, vilket såg ut att vara en höjdare. Problemet var även här att det blev ganska mycket mjöl.. Tillsist testade jag brödkavel med handuk över malten. Funkade ok men resulterade i ryggont, samt var mycket tidsödande. Så jag tror anledningen till mitt misslyckande ligger att malten inte var så bra krossad, vilket i sin tur ledde till stora problem vid lakningen (processen där man får de mäskade kornen att agera filter samtidigt som man filtrerar hett vatten genom dem). Mäskningen gick bra. Man kan väl säga att mäskningen och nerkylningen av vörten var det som funkade. Väldigt glad att min hemmabyggda vörtkylare fukade så pass väl! Det var väl i princip gårdagens höjdpunkt...

Så, resultatet av denna första bryggning är möjligen en besk lättöl... Inte riktigt vad jag var ute efter, men men... Kanske kan sälja in den till ICA eller nåt...

Musik jag lyssnade på var bland annat Tom Waits. Så denna första bryggd får heta: Everything Goes To Hell. Clumpsy Pale Ale.

Tjing!