Den stora bilden ovanför visar en flaska och ett glas från vad som brukar kallas "världens bästa öl". Helt enkelt en Westvleteren, i detta fall en blond (den var billigast...). För er som inte vet är detta bryggeri legendarisk, mycket på grund av att de inte bedriver någon större kommersiell verksamhet. För att få tag på deras öl (som bryggs endast av munkarna på klostret) ringer man till en stationär telefon. I bästa fall får man tag på någon, i värsta fall får man ringa i veckotal innan någon svarar. Om man har lyckan att få tala med någon kanske man kan få köpa deras öl. Då måste man dock åka dit och hämta dem, vilket innebär en tripp till Belgien. Ölen är av förståeliga skäl ganska dyr. Denna flaska kostade 195 kr, och då var det den billigaste av tre stycken. Detta var deras Westvleteren Blond. Kan helt klart förstå varför den kallas världens bästa öl. De där munkarna vet vad de håller på med, absolut! Den var som ett vin, blev bättre efter den fått luftas lite.

Två dagar efter denna kväll på Akkurat i Stockholm (glömde nämna det..) hade jag en till angenäm ölupplevelse. Kag var hemma hos en musikerkollega, den smått genialiska Nils Berg (som tyvärr inte var hemma). Men jag fick i alla fall äran att få smaka på en av hans nybryggda öl, en öl av surölstyp med en hemlig ingrediens. Jag ska inte nämna vilken, det får bli en hemlighet. Då slog det mig att det finns en uppsjö av musiker som brygger öl. Kanske är det det man ska göra. På något vis samla en massa musiker och andra konstnärer under en fana, som ett ölkonst-kollektiv? Jag tänker att öl, som är ett hantverk, skulle kunna bli konst. Visst är det krystat att försöka återuppfinna hjulet (ölen), men det är ju också roligt med öl som sticker ut ur mängden, både visuellt och smakmässigt. Hmm, jag har något att tänka på..

Hej!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var ett tag sedan jag skrev. Detta med att blogga kommer jag aldrig att vänja mig vid. Antar att vissa är bloggtypen, jag är det inte... Men trots detta är det ganska trevligt att ha en blogg, i synnerhet en om öl.    Tänkte att det kanske va...

    Det var ett tag sedan senaste inlägget. Ovanför ser man en bild på de tre öl jag gjort. Den mittersta tillsammans med Jacob Öhrvall, och som jag skrev om i mitt senaste inlägg. Vi kallade den The Big Almost IPA, efter Jacobs band som samma d...

För en vecka sedan bryggdes det igen. Föräldrarna och min bror var på besök. De var sugna på att se hur processen går till, vilket blev ett ypperligt tillfälle att prova sk BIAB bryggning. BIAB står för Brew In A Bag, och är en teknik som passar sig ...

I förrgår bryggdes det igen. Denna gång tillsammans med Mäster Jacob Öhrvall, van hembryggare. Skönt att ha hjälp. Vet inte vad andra tycker, men att brygga tillsammans med någon underlättar något oerhört. Vi bryggde en IPA, tror vi åtminstone. Hurso...

Häromdagen öppnade jag min första flaska av Everything Goes To Hell, Peasant Pale Ale. Det var sannerligen ingen smaksensation, men heller inte värre än många andra öl med en styrka på 2,5%. Man fick en aning om att det hade kunnat vara en god Pale A...